Allvarligare skador på ryggmärgen medför olika grad av förlamning. Om skadan sker i halsryggen drabbas både armar och ben. Det är naturligtvis en tragedi för den skadade, men alltmer uppmuntrande framsteg inom forskningen har visat på vilka möjligheter som ändå finns att återfå väsentliga funktioner. Även om skadan sker så högt som i höjd med femte eller sjätte halskotan finns det i regel funktioner kvar i skuldrans deltamuskel. Denna muskels funktion är nyckeln till ett framtida aktivt liv och möjligheten att till exempel simträna eller använda manuell rullstol. Anledningen är att just deltamuskeln är mycket användbar som ersättare för den utslagna armbågssträckarmuskeln triceps trots att skadan sitter högt i ryggmärgen. Genom att återställa förlorade motoriska funktioner åstadkoms bland annat förbättrad förmåga att sköta hygien, minskad smärta förorsakad av spastisk muskulatur, minskad risk för ledkontrakturer, förbättrad kosmetik och förbättrad kroppsuppfattning. Efter framgångsrik motorisk rekonstruktion uppnår patienten i regel funktioner som underlättar arbete och möjligheten att återfå oberoende. Eftersom den ryggmärgsskadade patienten har färre intakta motoriska enheter gäller det att få ut optimala funktioner från de fungerande fibrerna. I vårt projekt görs en grundlig analys av såväl musklernas mikroanatomi som deras mekanik. Alla viktiga ersättningsmuskler (som kan användas för transplantation) studeras med mätning av muskelfiberlängd, fibervinkel, tvärsnittsyta, muskelvikt och så kallad sarkomerlängd, det vill säga längden hos de minsta muskelfiberenheterna. Dessa mätningar har visat att deltamuskeln har mycket långa fibrer som producerar kraft över en mycket stor del av rörelseomfånget. För varje studerad muskel upprättas en längd–kraft-kurva. Eftersom deltamuskeln består av långa fibrer och därmed många seriekopplade sarkomerer betyder en förändring av muskellängden som regel ganska litet för muskelns förmåga att utveckla kraft. Det är viktig information för kirurgen som ska använda deltamuskeln som ny motor för att ersätta tricepsfunktionen. Det är således relativt liten risk för översträckning av muskeln såvida den inte sträcks ut många centimeter längre än optimal längd. Andra extremitetsmuskler är inte alls lika ”förlåtande”. Till exempel består yttre och inre knäledssträckarna och vissa av handledsmusklerna av mycket kortare muskelfibrer. Det innebär att för dessa muskler medför rätt små längdförändringar av muskel–sen-enheten stora förändringar i sarkomerlängd eftersom färre sarkomerer är kopplade i serie. Vår forskning syftar till att kartlägga alla viktiga mekaniska faktorer som bestämmer vid vilken längd och spänning som muskeln fungerar bäst. Detta är naturligtvis viktigt att veta vid all form av kirurgi på muskler och senor men särskilt viktigt hos den förlamade individen, där varje liten motorisk enhet måste utnyttjas maximalt för att återskapa vissa vitala funktioner. Vid handkirurgiska kliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset har vi sedan början av 1980-talet rekonstruerat armbågssträckare hos ryggmärgsskadade. I vissa fall noterades otillfredsställande kirurgiska resultat och misstanken fattades tidigt att det berodde på att höga passiva spänningar i transplantaten medförde sträckningar och slitningar som på sikt gjorde rekonstruktionen slack. Därför sattes stålmarkörer in i senor­na så att avståndet mellan markörerna sedan kunde följas med röntgenundersökningar. Marköravståndet vid standardiserad mätning var de första åren 23 mm sex månader efter operation, vilket bedömdes förklara icke optimalt resultat på grund av slack i det rekonstruerade muskel–sen-systemet. Genom att införa ett armstöd kopplat till rullstolen kunde marköravståndet (glidningen) minskas till 8 mm och den postoperativa funktionen förbättras. Patienterna får gynnsammare mekanik i armbågssträckningen. Det medför ökad styrka med bättre simförmåga och bättre bakåtsving vid rullstolskörning, men framför allt ger det ett gott utgångsläge för att rekonstruera handgreppet. Utan styrningen av armen (= armbågssträckning) är handkontroll mer eller mindre omöjlig. Ett stort problem vid muskel–sen-rekonstruktion hos förlamade patienter har alltid varit att kunna tolka betydelsen av passiv spänning, det vill säga det passiva motstånd som finns i muskulaturen, och överföra den informationen till kraft. Vilken struktur bestämmer den passiva spänningen, och har den ett matematiskt samband med aktiv kraft, det vill säga den kraft som produceras av muskeln viljemässigt? För att besvara denna viktiga fråga har vi utvecklat en metod som innebär att muskelfiberbuntar från normala eller förlamade muskler spänns upp mellan kraftgivare och en fix punkt och placeras i ett bad med koksalt. Muskelbunten stimuleras sedan elektriskt och dess kraft vid olika längder uppmäts. Laserljuset som sänds genom muskelbunten ger ett speciellt mönster som kan översättas till sarkomerlängd. Efter att muskeln testats fysiologiskt görs molekylärbiologiska mätningar av olika stödjeproteiners sammansättning. Med den här informationen har vi fått en mycket bättre kunskap om vilka mekaniska egenskaper friska och sjuka muskler har. Skillnaderna mellan friska och förlamade muskler kan kanske i en framtid användas för att på genetisk väg återställa vissa önskvärda funktioner och därmed förbättra utsikterna för den förlamade individen att återfå fler viktiga rörelser. Vi tror också att de ovan beskrivna kirurgiska framstegen tillsammans med ökad kunskap om den helt eller delvis förlamade muskulaturens struktur och funktion kan öka den skadades förmåga och intresse att delta i handikappidrott och vetenskapliga studier om handikappidrott.

Allvarligare skador på ryggmärgen medför olika grad av förlamning. Om skadan sker i halsryggen drabbas både armar och ben. Det är naturligtvis en tragedi för den skadade, men alltmer uppmuntrande framsteg inom forskningen har visat på vilka möjligheter som ändå finns att återfå väsentliga funktioner. Även om skadan sker så högt som i höjd med femte eller sjätte halskotan finns det i regel funktioner kvar i skuldrans deltamuskel. Denna muskels funktion är nyckeln till ett framtida aktivt liv och möjligheten att till exempel simträna eller använda manuell rullstol. Anledningen är att just deltamuskeln är mycket användbar som ersättare för den utslagna armbågssträckarmuskeln triceps trots att skadan sitter högt i ryggmärgen. Genom att återställa förlorade motoriska funktioner åstadkoms bland annat förbättrad förmåga att sköta hygien, minskad smärta förorsakad av spastisk muskulatur, minskad risk för ledkontrakturer, förbättrad kosmetik och förbättrad kroppsuppfattning. Efter framgångsrik motorisk rekonstruktion uppnår patienten i regel funktioner som underlättar arbete och möjligheten att återfå oberoende. Eftersom den ryggmärgsskadade patienten har färre intakta motoriska enheter gäller det att få ut optimala funktioner från de fungerande fibrerna. I vårt projekt görs en grundlig analys av såväl musklernas mikroanatomi som deras mekanik. Alla viktiga ersättningsmuskler (som kan användas för transplantation) studeras med mätning av muskelfiberlängd, fibervinkel, tvärsnittsyta, muskelvikt och så kallad sarkomerlängd, det vill säga längden hos de minsta muskelfiberenheterna. Dessa mätningar har visat att deltamuskeln har mycket långa fibrer som producerar kraft över en mycket stor del av rörelseomfånget. För varje studerad muskel upprättas en längd–kraft-kurva. Eftersom deltamuskeln består av långa fibrer och därmed många seriekopplade sarkomerer betyder en förändring av muskellängden som regel ganska litet för muskelns förmåga att utveckla kraft. Det är viktig information för kirurgen som ska använda deltamuskeln som ny motor för att ersätta tricepsfunktionen. Det är således relativt liten risk för översträckning av muskeln såvida den inte sträcks ut många centimeter längre än optimal längd. Andra extremitetsmuskler är inte alls lika ”förlåtande”. Till exempel består yttre och inre knäledssträckarna och vissa av handledsmusklerna av mycket kortare muskelfibrer. Det innebär att för dessa muskler medför rätt små längdförändringar av muskel–sen-enheten stora förändringar i sarkomerlängd eftersom färre sarkomerer är kopplade i serie. Vår forskning syftar till att kartlägga alla viktiga mekaniska faktorer som bestämmer vid vilken längd och spänning som muskeln fungerar bäst. Detta är naturligtvis viktigt att veta vid all form av kirurgi på muskler och senor men särskilt viktigt hos den förlamade individen, där varje liten motorisk enhet måste utnyttjas maximalt för att återskapa vissa vitala funktioner. Vid handkirurgiska kliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset har vi sedan början av 1980-talet rekonstruerat armbågssträckare hos ryggmärgsskadade. I vissa fall noterades otillfredsställande kirurgiska resultat och misstanken fattades tidigt att det berodde på att höga passiva spänningar i transplantaten medförde sträckningar och slitningar som på sikt gjorde rekonstruktionen slack. Därför sattes stålmarkörer in i senor­na så att avståndet mellan markörerna sedan kunde följas med röntgenundersökningar. Marköravståndet vid standardiserad mätning var de första åren 23 mm sex månader efter operation, vilket bedömdes förklara icke optimalt resultat på grund av slack i det rekonstruerade muskel–sen-systemet. Genom att införa ett armstöd kopplat till rullstolen kunde marköravståndet (glidningen) minskas till 8 mm och den postoperativa funktionen förbättras. Patienterna får gynnsammare mekanik i armbågssträckningen. Det medför ökad styrka med bättre simförmåga och bättre bakåtsving vid rullstolskörning, men framför allt ger det ett gott utgångsläge för att rekonstruera handgreppet. Utan styrningen av armen (= armbågssträckning) är handkontroll mer eller mindre omöjlig. Ett stort problem vid muskel–sen-rekonstruktion hos förlamade patienter har alltid varit att kunna tolka betydelsen av passiv spänning, det vill säga det passiva motstånd som finns i muskulaturen, och överföra den informationen till kraft. Vilken struktur bestämmer den passiva spänningen, och har den ett matematiskt samband med aktiv kraft, det vill säga den kraft som produceras av muskeln viljemässigt? För att besvara denna viktiga fråga har vi utvecklat en metod som innebär att muskelfiberbuntar från normala eller förlamade muskler spänns upp mellan kraftgivare och en fix punkt och placeras i ett bad med koksalt. Muskelbunten stimuleras sedan elektriskt och dess kraft vid olika längder uppmäts. Laserljuset som sänds genom muskelbunten ger ett speciellt mönster som kan översättas till sarkomerlängd. Efter att muskeln testats fysiologiskt görs molekylärbiologiska mätningar av olika stödjeproteiners sammansättning. Med den här informationen har vi fått en mycket bättre kunskap om vilka mekaniska egenskaper friska och sjuka muskler har. Skillnaderna mellan friska och förlamade muskler kan kanske i en framtid användas för att på genetisk väg återställa vissa önskvärda funktioner och därmed förbättra utsikterna för den förlamade individen att återfå fler viktiga rörelser. Vi tror också att de ovan beskrivna kirurgiska framstegen tillsammans med ökad kunskap om den helt eller delvis förlamade muskulaturens struktur och funktion kan öka den skadades förmåga och intresse att delta i handikappidrott och vetenskapliga studier om handikappidrott.

Allvarligare skador på ryggmärgen medför olika grad av förlamning. Om skadan sker i halsryggen drabbas både armar och ben. Det är naturligtvis en tragedi för den skadade, men alltmer uppmuntrande framsteg inom forskningen har visat på vilka möjligheter som ändå finns att återfå väsentliga funktioner. Även om skadan sker så högt som i höjd med femte eller sjätte halskotan finns det i regel funktioner kvar i skuldrans deltamuskel. Denna muskels funktion är nyckeln till ett framtida aktivt liv och möjligheten att till exempel simträna eller använda manuell rullstol. Anledningen är att just deltamuskeln är mycket användbar som ersättare för den utslagna armbågssträckarmuskeln triceps trots att skadan sitter högt i ryggmärgen. Genom att återställa förlorade motoriska funktioner åstadkoms bland annat förbättrad förmåga att sköta hygien, minskad smärta förorsakad av spastisk muskulatur, minskad risk för ledkontrakturer, förbättrad kosmetik och förbättrad kroppsuppfattning. Efter framgångsrik motorisk rekonstruktion uppnår patienten i regel funktioner som underlättar arbete och möjligheten att återfå oberoende. Eftersom den ryggmärgsskadade patienten har färre intakta motoriska enheter gäller det att få ut optimala funktioner från de fungerande fibrerna. I vårt projekt görs en grundlig analys av såväl musklernas mikroanatomi som deras mekanik. Alla viktiga ersättningsmuskler (som kan användas för transplantation) studeras med mätning av muskelfiberlängd, fibervinkel, tvärsnittsyta, muskelvikt och så kallad sarkomerlängd, det vill säga längden hos de minsta muskelfiberenheterna. Dessa mätningar har visat att deltamuskeln har mycket långa fibrer som producerar kraft över en mycket stor del av rörelseomfånget. För varje studerad muskel upprättas en längd–kraft-kurva. Eftersom deltamuskeln består av långa fibrer och därmed många seriekopplade sarkomerer betyder en förändring av muskellängden som regel ganska litet för muskelns förmåga att utveckla kraft. Det är viktig information för kirurgen som ska använda deltamuskeln som ny motor för att ersätta tricepsfunktionen. Det är således relativt liten risk för översträckning av muskeln såvida den inte sträcks ut många centimeter längre än optimal längd. Andra extremitetsmuskler är inte alls lika ”förlåtande”. Till exempel består yttre och inre knäledssträckarna och vissa av handledsmusklerna av mycket kortare muskelfibrer. Det innebär att för dessa muskler medför rätt små längdförändringar av muskel–sen-enheten stora förändringar i sarkomerlängd eftersom färre sarkomerer är kopplade i serie. Vår forskning syftar till att kartlägga alla viktiga mekaniska faktorer som bestämmer vid vilken längd och spänning som muskeln fungerar bäst. Detta är naturligtvis viktigt att veta vid all form av kirurgi på muskler och senor men särskilt viktigt hos den förlamade individen, där varje liten motorisk enhet måste utnyttjas maximalt för att återskapa vissa vitala funktioner. Vid handkirurgiska kliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset har vi sedan början av 1980-talet rekonstruerat armbågssträckare hos ryggmärgsskadade. I vissa fall noterades otillfredsställande kirurgiska resultat och misstanken fattades tidigt att det berodde på att höga passiva spänningar i transplantaten medförde sträckningar och slitningar som på sikt gjorde rekonstruktionen slack. Därför sattes stålmarkörer in i senor­na så att avståndet mellan markörerna sedan kunde följas med röntgenundersökningar. Marköravståndet vid standardiserad mätning var de första åren 23 mm sex månader efter operation, vilket bedömdes förklara icke optimalt resultat på grund av slack i det rekonstruerade muskel–sen-systemet. Genom att införa ett armstöd kopplat till rullstolen kunde marköravståndet (glidningen) minskas till 8 mm och den postoperativa funktionen förbättras. Patienterna får gynnsammare mekanik i armbågssträckningen. Det medför ökad styrka med bättre simförmåga och bättre bakåtsving vid rullstolskörning, men framför allt ger det ett gott utgångsläge för att rekonstruera handgreppet. Utan styrningen av armen (= armbågssträckning) är handkontroll mer eller mindre omöjlig. Ett stort problem vid muskel–sen-rekonstruktion hos förlamade patienter har alltid varit att kunna tolka betydelsen av passiv spänning, det vill säga det passiva motstånd som finns i muskulaturen, och överföra den informationen till kraft. Vilken struktur bestämmer den passiva spänningen, och har den ett matematiskt samband med aktiv kraft, det vill säga den kraft som produceras av muskeln viljemässigt? För att besvara denna viktiga fråga har vi utvecklat en metod som innebär att muskelfiberbuntar från normala eller förlamade muskler spänns upp mellan kraftgivare och en fix punkt och placeras i ett bad med koksalt. Muskelbunten stimuleras sedan elektriskt och dess kraft vid olika längder uppmäts. Laserljuset som sänds genom muskelbunten ger ett speciellt mönster som kan översättas till sarkomerlängd. Efter att muskeln testats fysiologiskt görs molekylärbiologiska mätningar av olika stödjeproteiners sammansättning. Med den här informationen har vi fått en mycket bättre kunskap om vilka mekaniska egenskaper friska och sjuka muskler har. Skillnaderna mellan friska och förlamade muskler kan kanske i en framtid användas för att på genetisk väg återställa vissa önskvärda funktioner och därmed förbättra utsikterna för den förlamade individen att återfå fler viktiga rörelser. Vi tror också att de ovan beskrivna kirurgiska framstegen tillsammans med ökad kunskap om den helt eller delvis förlamade muskulaturens struktur och funktion kan öka den skadades förmåga och intresse att delta i handikappidrott och vetenskapliga studier om handikappidrott.

Allvarligare skador på ryggmärgen medför olika grad av förlamning. Om skadan sker i halsryggen drabbas både armar och ben. Det är naturligtvis en tragedi för den skadade, men alltmer uppmuntrande framsteg inom forskningen har visat på vilka möjligheter som ändå finns att återfå väsentliga funktioner. Även om skadan sker så högt som i höjd med femte eller sjätte halskotan finns det i regel funktioner kvar i skuldrans deltamuskel. Denna muskels funktion är nyckeln till ett framtida aktivt liv och möjligheten att till exempel simträna eller använda manuell rullstol. Anledningen är att just deltamuskeln är mycket användbar som ersättare för den utslagna armbågssträckarmuskeln triceps trots att skadan sitter högt i ryggmärgen. Genom att återställa förlorade motoriska funktioner åstadkoms bland annat förbättrad förmåga att sköta hygien, minskad smärta förorsakad av spastisk muskulatur, minskad risk för ledkontrakturer, förbättrad kosmetik och förbättrad kroppsuppfattning. Efter framgångsrik motorisk rekonstruktion uppnår patienten i regel funktioner som underlättar arbete och möjligheten att återfå oberoende. Eftersom den ryggmärgsskadade patienten har färre intakta motoriska enheter gäller det att få ut optimala funktioner från de fungerande fibrerna. I vårt projekt görs en grundlig analys av såväl musklernas mikroanatomi som deras mekanik. Alla viktiga ersättningsmuskler (som kan användas för transplantation) studeras med mätning av muskelfiberlängd, fibervinkel, tvärsnittsyta, muskelvikt och så kallad sarkomerlängd, det vill säga längden hos de minsta muskelfiberenheterna. Dessa mätningar har visat att deltamuskeln har mycket långa fibrer som producerar kraft över en mycket stor del av rörelseomfånget. För varje studerad muskel upprättas en längd–kraft-kurva. Eftersom deltamuskeln består av långa fibrer och därmed många seriekopplade sarkomerer betyder en förändring av muskellängden som regel ganska litet för muskelns förmåga att utveckla kraft. Det är viktig information för kirurgen som ska använda deltamuskeln som ny motor för att ersätta tricepsfunktionen. Det är således relativt liten risk för översträckning av muskeln såvida den inte sträcks ut många centimeter längre än optimal längd. Andra extremitetsmuskler är inte alls lika ”förlåtande”. Till exempel består yttre och inre knäledssträckarna och vissa av handledsmusklerna av mycket kortare muskelfibrer. Det innebär att för dessa muskler medför rätt små längdförändringar av muskel–sen-enheten stora förändringar i sarkomerlängd eftersom färre sarkomerer är kopplade i serie. Vår forskning syftar till att kartlägga alla viktiga mekaniska faktorer som bestämmer vid vilken längd och spänning som muskeln fungerar bäst. Detta är naturligtvis viktigt att veta vid all form av kirurgi på muskler och senor men särskilt viktigt hos den förlamade individen, där varje liten motorisk enhet måste utnyttjas maximalt för att återskapa vissa vitala funktioner. Vid handkirurgiska kliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset har vi sedan början av 1980-talet rekonstruerat armbågssträckare hos ryggmärgsskadade. I vissa fall noterades otillfredsställande kirurgiska resultat och misstanken fattades tidigt att det berodde på att höga passiva spänningar i transplantaten medförde sträckningar och slitningar som på sikt gjorde rekonstruktionen slack. Därför sattes stålmarkörer in i senor­na så att avståndet mellan markörerna sedan kunde följas med röntgenundersökningar. Marköravståndet vid standardiserad mätning var de första åren 23 mm sex månader efter operation, vilket bedömdes förklara icke optimalt resultat på grund av slack i det rekonstruerade muskel–sen-systemet. Genom att införa ett armstöd kopplat till rullstolen kunde marköravståndet (glidningen) minskas till 8 mm och den postoperativa funktionen förbättras. Patienterna får gynnsammare mekanik i armbågssträckningen. Det medför ökad styrka med bättre simförmåga och bättre bakåtsving vid rullstolskörning, men framför allt ger det ett gott utgångsläge för att rekonstruera handgreppet. Utan styrningen av armen (= armbågssträckning) är handkontroll mer eller mindre omöjlig. Ett stort problem vid muskel–sen-rekonstruktion hos förlamade patienter har alltid varit att kunna tolka betydelsen av passiv spänning, det vill säga det passiva motstånd som finns i muskulaturen, och överföra den informationen till kraft. Vilken struktur bestämmer den passiva spänningen, och har den ett matematiskt samband med aktiv kraft, det vill säga den kraft som produceras av muskeln viljemässigt? För att besvara denna viktiga fråga har vi utvecklat en metod som innebär att muskelfiberbuntar från normala eller förlamade muskler spänns upp mellan kraftgivare och en fix punkt och placeras i ett bad med koksalt. Muskelbunten stimuleras sedan elektriskt och dess kraft vid olika längder uppmäts. Laserljuset som sänds genom muskelbunten ger ett speciellt mönster som kan översättas till sarkomerlängd. Efter att muskeln testats fysiologiskt görs molekylärbiologiska mätningar av olika stödjeproteiners sammansättning. Med den här informationen har vi fått en mycket bättre kunskap om vilka mekaniska egenskaper friska och sjuka muskler har. Skillnaderna mellan friska och förlamade muskler kan kanske i en framtid användas för att på genetisk väg återställa vissa önskvärda funktioner och därmed förbättra utsikterna för den förlamade individen att återfå fler viktiga rörelser. Vi tror också att de ovan beskrivna kirurgiska framstegen tillsammans med ökad kunskap om den helt eller delvis förlamade muskulaturens struktur och funktion kan öka den skadades förmåga och intresse att delta i handikappidrott och vetenskapliga studier om handikappidrott.

Magnus Persson är litteraturvetare och sedan flera år verksam vid lärarutbildningen i Malmö. Att han intar en position mellan två världar som ofta har förbluffande lite med varandra att göra – universitetsämnet litteraturvetenskap respektive lärarutbildningen och svensklärarens verksamhet – ger honom ett ovanligt öppet perspektiv på frågor som är grundläggande för litteraturvetenskapen: värdefrågor kring litteratur och läsning. I Den goda boken: samtida föreställningar om litteratur och läsning bygger Persson vidare på diskussion­erna i den tidigare boken Varför läsa litteratur?, men i stället för att som där koncentrera sig på skolans värld vidareutvecklar han nu frågorna i flera olika riktningar. För att fånga problematiken med läsningens värde väljer författaren att tala om myten om den goda litteraturen. Denna myt utmärks av att vara oreflekterad och naturaliserad och av att inte kunna ställa kritiska frågor till sig själv. Den innebär att litteraturläsning anses vara inte bara god, utan automatiskt god och med automatiskt goda effekter. Persson sammanfattar det i sitt kapitel om kanondebatten – där diskussionen framför allt kom att handla om vilken som var den ”rätta listan” av litterära verk – med att debattlogiken ”förutsätter en övertygelse om att litteraturläsning kan ha automatiska verkningar och att dessa verkningar både enkelt kan förutses och att de är goda”. Bakom myten döljer sig också en kultursyn där den goda litteraturen förväntas motverka dåliga kulturyttringar. I nio kapitel vandrar Persson genom olika aktuella diskussioner som berör litteratur. Det breda spektret, med nedslag i väsensskilda diskussioner, erbjuder en utmärkt möjlighet att få syn på hur myten om den goda litteraturen träder fram i olika skepnader. Bland annat diskuteras den politiskt initierade kanondebatten 2006 och den ideella föreningen Läsrörelsens litteratursyn och dess samarbete med McDonald’s. Författaren behandlar tanken på litteraturens läkande kraft så som den diskuteras inom biblioterapin – en i Sverige inte särskilt utvecklad idériktning. Han diskuterar förtjänstfullt hur en lektion på svensklärarutbildningen om Vladimir Nabokovs Lolita kan se ut. Dessutom argumenterar han för att idén om litteraturens ständiga normbrott och en ”glamorisering av transgressioner” (Rita Felski) också den kan ses som en myt – som något som riskerar att förvandlas till en kliché, till ”rutinisering, till en bekräftelse av det förväntade”. En av författarens grundläggande poänger är att vi aldrig helt kan komma utanför myten om den goda litteraturen. Han påpekar att till och med den som skriver emot det goda i litteraturen ändå i slutänden inte kan ta sig ur myten – den omfattar också det motspänstiga eller ”onda” genom att inkorporera det som något som läsaren kan bli berikad av. Här återknyter Persson bland annat till Anders Johanssons Göra ont: litterär metafysik. Persson gör dock ett viktigt tillägg. Ett scenario som oftast inte tas upp i de kritiska diskussionerna om litteraturens godhet är något så enkelt som ointresset för litteratur, som inte är ovanligt exempelvis i de skolklasser svensklärarna möter i sin vardag: ”Men med en likgiltig hållning tillhör man definitionsmässigt inte fältet, annat än som motsträvig undersåte och föremål för svensklärarens mer eller mindre tappra omvändelseförsök. Skall man verkligen lämna myten om den goda litteraturen måste man också lämna litteraturen.” Även om vi inte kan frigöra oss från myten vill Persson att den ska ”synliggöras, utmanas och sättas i spel”. Så görs ofta inte i de försvar för läsning som brukar betecknas som enkla och ”naiva”. Det kan handla om de utsagor som görs från politiskt håll, som i kanondebatten, eller av företrädare för andra ämnen, exempelvis juristen Leif Alsheimer i boken Bildningsresan, som Persson dock ej nämner. Mest känd är väl här Martha Nussbaum och hennes försvar för litteraturläsning i bland annat boken Cultivating Humanity. Exemplen på hur litteraturläsning kan förespråkas är för en litteraturvetare stundtals gastkramande i sin välvilliga fyrkantighet. Men kanske är det så det måste vara? Frågan man kan ställa sig är hur stort problem det är att lekmannautsagor är enkla och ”naiva”, särskilt som de trots detta inte ligger alltför långt ifrån det som den medvetna kritikern, efter att ha gått sina kritiska rundor, själv hamnar i – om än betydligt mer nyanserat. För en spännande sak med denna fråga, som gör den så särskilt svår, är att de som med kraft kritiserar de naiva synerna på läsningens godhet sedan, när de själva ska ge egna argument för läsning, blir förvillande lika dem de kritiserar, om än mer nedtonat och mindre förenklat. Det är ett fenomen man ofta stöter på, och författaren lyfter fram flera sådana exempel. Också han själv landar naturligtvis i att läsning är bra, och detta faktum är något han mycket medvetet synliggör. Perssons termer för att benämna läsningens möjliga goda är ”demokrati, narrativ fantasi och kreativ läsning”, hämtade från hans tidigare diskussion i Varför läsa litteratur?. I ”narrativ fantasi” ingår bland annat litteraturens förmåga att erbjuda perspektivbyten, vilket jag ser som en mycket viktig aspekt av läsning, särskilt i pedagogiska sammanhang. Viktigt är här det som Persson lyfter fram i sitt synliggörande av godheten som myt: att dessa möjliga effekter inte kan förespråkas som något som sker automatiskt och för alla. Magnus Perssons Den goda boken är själv en god bok, i så motto att den är både välskriven och väl sammanhängande. Den består nästan uteslutande av tidigare publicerade artiklar, men trots detta är det en sammanhållen bok. Det är sällan man ser ett så gott exempel på hur man som forskare kan laborera med ett ”både och” gentemot dagens dubbla värdeskalor inom forskningspubliceringen, där det å ena sidan krävs att man ska publicera artiklar och å andra sidan att man ska skriva böcker. Också med sin stil förefaller Persson mig exemplarisk – han skriver precist och tankeväckande, samtidigt öppet och tillgängligt. Han är hela tiden tydlig med vad det är han gör och vilka grepp han använder sig av, vilket skapar en genomgående pedagogisk och hederlig diskussion. Det innebär att detta är en forskningsbok som enkelt bör kunna användas i undervisningssammanhang. Ett exempel på denna pedagogiska öppenhet är det självreflekterande inslag som finns i bokens sista kapitel. Här analyserar Persson sin egen kritiska position i boken, och det med besked. Bland annat inkluderar han längre – ibland halvsideslånga – citat från det han själv just skrivit i tidigare kapitel, för att sedan plocka sönder dem i sina beståndsdelar för analys. Persson skriver att han är medveten om att en sådan egenanalys kan ”framstå som höjden av självupptagenhet. Min förhoppning är att resultaten kan rättfärdiga tilltaget”. Det gör de. Detta är ett – i alla fall för mig – både oväntat och roande grepp, men det ger också en givande diskussion om vad en kritisk position för med sig och vilka dolda föreställningar en sådan position grundar sig på. Magnus Perssons mål i denna bok är uppenbarligen att arbeta med många olika perspektiv, vilket ges en ytterligare dimension i denna avslutning. Som lärobok borde detta kunna vara inspirerande för studenter, och det är inspirerande för mig som läsande och recenserande forskare.

Jane Austen’s 19th-century characters took it for granted that men with money made more eligible mates. A new study from the Pew Research Center, a think-tank, finds that little has changed. Fully 78% of American women who have never been married say it is “very important” that their future spouse has a “steady job”. Wrenching changes in the labour market, combined with these _____ preferences, have shaken up the marriage market. Women are much more likely to have jobs than half a century ago; men, somewhat less so. Women today find it much easier to cope without a male breadwinner. At the same time, many find the pool of potential husbands less appealing. In 1960, young, never-married women were spoilt for choice. For every hundred of them aged 25–34, there were 139 young, never-married men vying for their _____ . In 2012 there were just 91. For some groups, the gap is much bigger. Young never-married black women outnumber young never-married black men with jobs by a startling two-to-one. This helps explain why, although African-Americans are more likely than other races to say they _____ marriage, only 26% of black women are actually married, compared with 51% of whites. The raw ratio of bachelors to bachelorettes varies with age. There are 118 unmarried 25-year-old men for every 100 single women, _____ women are more likely to marry older partners. Around the age of 40, the ratio is roughly even. From then on, the surplus of men turns into a deficit: by the age of 64, there are only 62 unmarried men, with or without jobs, for every 100 unmarried women. Pew predicts that, by 2030, 28% of American men – and 23% of women – will never have tied the knot. For men without much education, the picture is particularly grim. Among young American adults with a high school certificate or _____ , there are 174 never-married men for every 100 never-married women. The difference largely reflects the difficulty poorly-educated men have finding work.

Jane Austen’s 19th-century characters took it for granted that men with money made more eligible mates. A new study from the Pew Research Center, a think-tank, finds that little has changed. Fully 78% of American women who have never been married say it is “very important” that their future spouse has a “steady job”. Wrenching changes in the labour market, combined with these _____ preferences, have shaken up the marriage market. Women are much more likely to have jobs than half a century ago; men, somewhat less so. Women today find it much easier to cope without a male breadwinner. At the same time, many find the pool of potential husbands less appealing. In 1960, young, never-married women were spoilt for choice. For every hundred of them aged 25–34, there were 139 young, never-married men vying for their _____ . In 2012 there were just 91. For some groups, the gap is much bigger. Young never-married black women outnumber young never-married black men with jobs by a startling two-to-one. This helps explain why, although African-Americans are more likely than other races to say they _____ marriage, only 26% of black women are actually married, compared with 51% of whites. The raw ratio of bachelors to bachelorettes varies with age. There are 118 unmarried 25-year-old men for every 100 single women, _____ women are more likely to marry older partners. Around the age of 40, the ratio is roughly even. From then on, the surplus of men turns into a deficit: by the age of 64, there are only 62 unmarried men, with or without jobs, for every 100 unmarried women. Pew predicts that, by 2030, 28% of American men – and 23% of women – will never have tied the knot. For men without much education, the picture is particularly grim. Among young American adults with a high school certificate or _____ , there are 174 never-married men for every 100 never-married women. The difference largely reflects the difficulty poorly-educated men have finding work.

Jane Austen’s 19th-century characters took it for granted that men with money made more eligible mates. A new study from the Pew Research Center, a think-tank, finds that little has changed. Fully 78% of American women who have never been married say it is “very important” that their future spouse has a “steady job”. Wrenching changes in the labour market, combined with these _____ preferences, have shaken up the marriage market. Women are much more likely to have jobs than half a century ago; men, somewhat less so. Women today find it much easier to cope without a male breadwinner. At the same time, many find the pool of potential husbands less appealing. In 1960, young, never-married women were spoilt for choice. For every hundred of them aged 25–34, there were 139 young, never-married men vying for their _____ . In 2012 there were just 91. For some groups, the gap is much bigger. Young never-married black women outnumber young never-married black men with jobs by a startling two-to-one. This helps explain why, although African-Americans are more likely than other races to say they _____ marriage, only 26% of black women are actually married, compared with 51% of whites. The raw ratio of bachelors to bachelorettes varies with age. There are 118 unmarried 25-year-old men for every 100 single women, _____ women are more likely to marry older partners. Around the age of 40, the ratio is roughly even. From then on, the surplus of men turns into a deficit: by the age of 64, there are only 62 unmarried men, with or without jobs, for every 100 unmarried women. Pew predicts that, by 2030, 28% of American men – and 23% of women – will never have tied the knot. For men without much education, the picture is particularly grim. Among young American adults with a high school certificate or _____ , there are 174 never-married men for every 100 never-married women. The difference largely reflects the difficulty poorly-educated men have finding work.

Jane Austen’s 19th-century characters took it for granted that men with money made more eligible mates. A new study from the Pew Research Center, a think-tank, finds that little has changed. Fully 78% of American women who have never been married say it is “very important” that their future spouse has a “steady job”. Wrenching changes in the labour market, combined with these _____ preferences, have shaken up the marriage market. Women are much more likely to have jobs than half a century ago; men, somewhat less so. Women today find it much easier to cope without a male breadwinner. At the same time, many find the pool of potential husbands less appealing. In 1960, young, never-married women were spoilt for choice. For every hundred of them aged 25–34, there were 139 young, never-married men vying for their _____ . In 2012 there were just 91. For some groups, the gap is much bigger. Young never-married black women outnumber young never-married black men with jobs by a startling two-to-one. This helps explain why, although African-Americans are more likely than other races to say they _____ marriage, only 26% of black women are actually married, compared with 51% of whites. The raw ratio of bachelors to bachelorettes varies with age. There are 118 unmarried 25-year-old men for every 100 single women, _____ women are more likely to marry older partners. Around the age of 40, the ratio is roughly even. From then on, the surplus of men turns into a deficit: by the age of 64, there are only 62 unmarried men, with or without jobs, for every 100 unmarried women. Pew predicts that, by 2030, 28% of American men – and 23% of women – will never have tied the knot. For men without much education, the picture is particularly grim. Among young American adults with a high school certificate or _____ , there are 174 never-married men for every 100 never-married women. The difference largely reflects the difficulty poorly-educated men have finding work.

The great Russian writer Leo Tolstoy was a man of ferocious complexity and contradiction, of a scope that Walter Mischel could appreciate. Mischel, a professor of psychology at Columbia University, is a towering figure in personality research, whose first popular book, The Marshmallow Test, summarizes his decades of work on self-control. It is also thanks to Mischel that we consider the degree to which situation dictates behavior, and the fact that willpower – and much more – is only as predictable as the context in which it operates. His so-called “marshmallow test,” first conducted at Stanford University in the late 1960s, monitors the ability of a child to resist a treat when left alone with it. Mischel’s subjects understood that they could eat the treat immediately if they rang a bell to summon the researcher, but they’d receive two treats if they could await the researcher’s return. Four-year-old paragons of executive function waited up to 15 minutes; school-age kids with “high delay skills” waited so long that Mischel himself could no longer stand to watch their heroic juvenile abnegation. The test is noteworthy because long-term follow-up studies show that a child’s ability to delay reward correlates with academic success and adult income, as well as with affective powers such as the ability to tolerate stress and rejection. The “cooling” mental transformations that help a kid wait agonizing minutes to consume a marshmallow – imagining the candy is a cloud, putting a frame around it to make it abstract, etc. – are the bedrock processes that allow that same person to stay future-focused enough to earn a college degree or to reliably invest in a long-term pension plan. Those with the ability to delay have a well-oiled prefrontal cortex that successfully regulates their abstract thinking as well as impulse control. Mainstream interest in Mischel’s work reflects our culture’s obsession with executive function or its lack (ADHD). We’re in the midst of a cognitive gold rush on self-control and grit, perhaps the two most valorized skills of our young century. Ironically, Mischel’s studies of personality, which are legendary among psychologists but largely unknown to the public, suggest that there are natural checks on self-regulation. Self-control, like most behaviors, is radically contingent. Character and willpower bend depending on the environment and the individual’s level of motivation. Leo Tolstoy was a maelstrom of lapses in his personal life. He fought incessantly with his wife. He was critical and demanding of his family even as he preached a love of humanity. This may surprise some people, but it would not surprise Mischel. He argues that the key to exercising self-control and to understanding why people appear to behave erratically resides in the slimmest of phrases: if–then. For example, the degree of conscientiousness we bring to a task at our job does not predict how conscientious we’ll be about bill paying or interacting with loved ones when we arrive home. However, it is predictive of how conscientious we’ll continue to be in work-related endeavors. Mischel proposes that personality inscribes itself in if–then behavioral patterns, which “characterize most people when their behavior is closely examined.” Further, “the behavioral signature of personality specifies what the individual does predictably if particular situational triggers occur. These behavioral triggers have been found with adults as well as children and for everything from conscientiousness and sociability to anxiety and stress.” Perhaps an omniscient biographer could map the intricate if–then patterns in Tolstoy’s life, as scattered as constellations in the night sky but ultimately just as predictable. We are, each of us, that complicated. Mischel has said that he is most interested in the subjects who “failed” the marshmallow test but went on to succeed in life. There’s no way to know whether Tolstoy would fit the bill, but if so, Mischel would have an idea why.

The great Russian writer Leo Tolstoy was a man of ferocious complexity and contradiction, of a scope that Walter Mischel could appreciate. Mischel, a professor of psychology at Columbia University, is a towering figure in personality research, whose first popular book, The Marshmallow Test, summarizes his decades of work on self-control. It is also thanks to Mischel that we consider the degree to which situation dictates behavior, and the fact that willpower – and much more – is only as predictable as the context in which it operates. His so-called “marshmallow test,” first conducted at Stanford University in the late 1960s, monitors the ability of a child to resist a treat when left alone with it. Mischel’s subjects understood that they could eat the treat immediately if they rang a bell to summon the researcher, but they’d receive two treats if they could await the researcher’s return. Four-year-old paragons of executive function waited up to 15 minutes; school-age kids with “high delay skills” waited so long that Mischel himself could no longer stand to watch their heroic juvenile abnegation. The test is noteworthy because long-term follow-up studies show that a child’s ability to delay reward correlates with academic success and adult income, as well as with affective powers such as the ability to tolerate stress and rejection. The “cooling” mental transformations that help a kid wait agonizing minutes to consume a marshmallow – imagining the candy is a cloud, putting a frame around it to make it abstract, etc. – are the bedrock processes that allow that same person to stay future-focused enough to earn a college degree or to reliably invest in a long-term pension plan. Those with the ability to delay have a well-oiled prefrontal cortex that successfully regulates their abstract thinking as well as impulse control. Mainstream interest in Mischel’s work reflects our culture’s obsession with executive function or its lack (ADHD). We’re in the midst of a cognitive gold rush on self-control and grit, perhaps the two most valorized skills of our young century. Ironically, Mischel’s studies of personality, which are legendary among psychologists but largely unknown to the public, suggest that there are natural checks on self-regulation. Self-control, like most behaviors, is radically contingent. Character and willpower bend depending on the environment and the individual’s level of motivation. Leo Tolstoy was a maelstrom of lapses in his personal life. He fought incessantly with his wife. He was critical and demanding of his family even as he preached a love of humanity. This may surprise some people, but it would not surprise Mischel. He argues that the key to exercising self-control and to understanding why people appear to behave erratically resides in the slimmest of phrases: if–then. For example, the degree of conscientiousness we bring to a task at our job does not predict how conscientious we’ll be about bill paying or interacting with loved ones when we arrive home. However, it is predictive of how conscientious we’ll continue to be in work-related endeavors. Mischel proposes that personality inscribes itself in if–then behavioral patterns, which “characterize most people when their behavior is closely examined.” Further, “the behavioral signature of personality specifies what the individual does predictably if particular situational triggers occur. These behavioral triggers have been found with adults as well as children and for everything from conscientiousness and sociability to anxiety and stress.” Perhaps an omniscient biographer could map the intricate if–then patterns in Tolstoy’s life, as scattered as constellations in the night sky but ultimately just as predictable. We are, each of us, that complicated. Mischel has said that he is most interested in the subjects who “failed” the marshmallow test but went on to succeed in life. There’s no way to know whether Tolstoy would fit the bill, but if so, Mischel would have an idea why.

The great Russian writer Leo Tolstoy was a man of ferocious complexity and contradiction, of a scope that Walter Mischel could appreciate. Mischel, a professor of psychology at Columbia University, is a towering figure in personality research, whose first popular book, The Marshmallow Test, summarizes his decades of work on self-control. It is also thanks to Mischel that we consider the degree to which situation dictates behavior, and the fact that willpower – and much more – is only as predictable as the context in which it operates. His so-called “marshmallow test,” first conducted at Stanford University in the late 1960s, monitors the ability of a child to resist a treat when left alone with it. Mischel’s subjects understood that they could eat the treat immediately if they rang a bell to summon the researcher, but they’d receive two treats if they could await the researcher’s return. Four-year-old paragons of executive function waited up to 15 minutes; school-age kids with “high delay skills” waited so long that Mischel himself could no longer stand to watch their heroic juvenile abnegation. The test is noteworthy because long-term follow-up studies show that a child’s ability to delay reward correlates with academic success and adult income, as well as with affective powers such as the ability to tolerate stress and rejection. The “cooling” mental transformations that help a kid wait agonizing minutes to consume a marshmallow – imagining the candy is a cloud, putting a frame around it to make it abstract, etc. – are the bedrock processes that allow that same person to stay future-focused enough to earn a college degree or to reliably invest in a long-term pension plan. Those with the ability to delay have a well-oiled prefrontal cortex that successfully regulates their abstract thinking as well as impulse control. Mainstream interest in Mischel’s work reflects our culture’s obsession with executive function or its lack (ADHD). We’re in the midst of a cognitive gold rush on self-control and grit, perhaps the two most valorized skills of our young century. Ironically, Mischel’s studies of personality, which are legendary among psychologists but largely unknown to the public, suggest that there are natural checks on self-regulation. Self-control, like most behaviors, is radically contingent. Character and willpower bend depending on the environment and the individual’s level of motivation. Leo Tolstoy was a maelstrom of lapses in his personal life. He fought incessantly with his wife. He was critical and demanding of his family even as he preached a love of humanity. This may surprise some people, but it would not surprise Mischel. He argues that the key to exercising self-control and to understanding why people appear to behave erratically resides in the slimmest of phrases: if–then. For example, the degree of conscientiousness we bring to a task at our job does not predict how conscientious we’ll be about bill paying or interacting with loved ones when we arrive home. However, it is predictive of how conscientious we’ll continue to be in work-related endeavors. Mischel proposes that personality inscribes itself in if–then behavioral patterns, which “characterize most people when their behavior is closely examined.” Further, “the behavioral signature of personality specifies what the individual does predictably if particular situational triggers occur. These behavioral triggers have been found with adults as well as children and for everything from conscientiousness and sociability to anxiety and stress.” Perhaps an omniscient biographer could map the intricate if–then patterns in Tolstoy’s life, as scattered as constellations in the night sky but ultimately just as predictable. We are, each of us, that complicated. Mischel has said that he is most interested in the subjects who “failed” the marshmallow test but went on to succeed in life. There’s no way to know whether Tolstoy would fit the bill, but if so, Mischel would have an idea why.

Fråga: Vilka är likheterna och olikheterna mellan Piagets och Vygotskijs tankar om barns psykologiska utveckling? Och hur applicerbara är deras teorier på dagens samhälle? /Li. Svar: Jean Piaget (1896–1980) och Lev Vygotskij (1896– 1934) är de två forskare under 1900-talet som har haft störst betydelse inom området barns utveckling av tänkande och språk. De ägnade sig båda först åt annat: Vygotskij åt litteratur, konst och konstpsykologi, Piaget åt naturvetenskap, särskilt biologi, med fokus på frågor om kunskapens natur. De inriktade sig sedermera på barns utveckling av tänkande och språk. Deras arbeten har i hög grad diskuterats i den efterföljande forskningslitteraturen. Det finns många beröringspunkter och likheter mellan Piagets och Vygotskijs syn på barns utveckling av tänkande och språk, men det som har uppmärksammats mest är skillnaderna. Särskilt belysande är hur de ser på barns egocentriska språk och barns spontana uppfattningar av olika företeelser. Båda författarna har ägnat stor uppmärksamhet åt detta. Eftersom deras allmänna syn på barns utveckling av språk och tänkande skiljer sig åt, har de också haft olika syn på dessa två inslag i barns utveckling. Det egocentriska inslaget i små barns språk består i att språket är ofullständigt, i kombination med att barnen tycks tala för sig själva och inte till en åhörare. Piaget såg detta egocentriska språk som uttryck för barnets egocentriska tänkande och begränsade kunskap om världen. Enligt Vygotskij är det egocentriska språket i stället ett resultat av att barnet ännu inte helt har införlivat och behärskar de vuxnas sociala språk. För Piaget handlade det om hur barns tänkande och kunskap uttrycks i språket, för Vygotskij snarare om en rörelse i motsatt riktning: hur socialt språk och olika begrepp införlivas i barns språk och tänkande. Piaget ägnade sig mycket åt att kartlägga barns spontana uppfattningar av olika företeelser. Han såg de spontana uppfattningarna som grundade i barnets samspel med sin omvärld och som ett led i barnets uppbyggnad av egna tankestrukturer, beroende på det tänkande ett barn redan har och allmänna principer för tänkandets utveckling. Han fokuserade på det individuella tänkandets inre utveckling. Vygotskij var mer intresserad av hur barnen tar över begrepp från sin omgivning, även när detta inte sker spontant. Enligt Vygotskij är övertagandet av begrepp från omgivningens språkanvändning det viktigaste för den språkliga och tankemässiga utvecklingen hos barnen. Betraktade som heltäckande förklaringar av barns utveckling av tänkande och språk kan Piagets och Vygotskijs beskrivningar verka oförenliga. Mer intressant är att se de bådas beskrivningar som ofullständiga och fokusera på hur deras olika perspektiv och angreppssätt kan kombineras. Deras tänkande och forskningsresultat är högst aktuella i dagens samhälle.

Under Nicolas Sarkozys år som president skedde några hel- och halvhjärtade omorienteringar av fransk utrikespolitik. Här följer två exempel på sådana. Den arabiska våren Med Tunisiens jasminrevolution i januari 2011 inleddes den våg av folkresningar och protester mot arabvärldens auktoritära regimer som kom att kallas den arabiska våren. Det var en utveckling som tog alla på sängen, inte minst Frankrike och EU. I åratal hade EU, med Frankrike och andra Medelhavsländer som drivande kraft, tagit hjälp av nordafrikanska regimer för att stoppa migrationsströmmarna över Medelhavet och hålla nere islamistisk terrorism. Så viktigt var detta för européerna att de blundade för demokratiska brister i regimerna på andra sidan havet och fördjupade samarbetet även när åtaganden om demokratiska reformer inte uppfylldes. Och trots att Nicolas Sarkozy hade lovat en ny fransk utrikespolitik med en större betoning på mänskliga rättigheter fortsatte han på den gamla linjen. Hans debut som Nordafrikapolitiker var spektakulär: i karaktäristisk stil kastade han sig i juli 2007 med hull och hår in i slutfasen av EU:s förhandlingar om frigivningen av den grupp bulgariska sjuksköterskor som fängslats i Libyen och sände dåvarande frun Cécilia som personlig emissarie till huvudstaden Tripoli. Direkt efter frigivningen, som blev en PR-triumf för Sarkozy, reste han till Tripoli för att skörda frukterna av de förbättrade relationerna med Libyen genom att underteckna fransk–libyska avtal om bland annat energi och migration och bana väg för franska affärsintressen. Några månader senare kom Libyens ledare Muammar al-Khadaffi till Paris och slog upp sitt tält i Elyséepalatsets trädgård. Det angav tonen för den fortsatta franska politiken i Medelhavsområdet. Ingen i Paris reagerade på de tunisiska protestaktioner som inleddes i december 2010. Den nytillsatta utrikesministern Michèle Alliot-Marie solsemestrade med sin sambo i Tunisien mitt under protesterna och lånade ett privatplan av en affärsman med band till diktatorn Zayn al-Abidin Ben Ali. Medan regimen i det forna franska protektoratet försökte slå ner protesterna med brutala metoder nöjde sig Paris med vaga maningar till ”lugn”. Alliot-Marie väckte uppseende med ett förslag om att bistå tunisisk polis med fransk expertis på demonstrationskontroll. Först när den tunisiske diktatorn väl tvingats avgå stödde Frankrike kraven på demokrati i Tunisien. Ben Alis flygplan, som enligt rapporter var på väg till Paris, tvingades vända i luften för att söka fristad på annat håll.Alliot-Marie tvingades lämna sin post och i samma veva började den franske presidenten omprofilera sig som det nystartade libyska upprorets främste supporter. Frankrike blev först med att erkänna det libyska övergångsrådet som landets legitima företrädare. I Bryssel pläderade Sarkozy för sanktioner och flygförbud och sade att han, tillsammans med Storbritanniens premiärminister David Cameron, var redo för riktade militära anfall mot mål i Libyen. Franska plan blev sedan de första att fälla bomber över landet. Det går att se flera skäl till denna spektakulära helomvändning. Mycket handlade givetvis om att återställa Frankrikes politiska anseende i denna viktiga region. När Sarkozy i september 2011 hyllades som en hjälte i den befriade staden Benghazi gav jublet återklang över hela arabvärlden. Det handlade också om att manifestera Frankrikes förmåga att agera som en ledande världsmakt i ett läge där USA valde baksätesrollen. Om Sarkozy dessutom kunde plocka popularitetspoäng inför det kommande presidentvalet var det heller inte ovälkommet. Inte heller kunde man bortse från ett till synes genuint personligt engagemang, understött av filosofen och författaren Bernard-Henri Lévy som ringde in direktrapporter från det belägrade Benghazi till Elyséepalatset. Libyenaktionen passade ledarstilen hos den Sarkozy som alltid hade gjort sig bäst vid dramatiska insatser i akuta krislägen. Françafrique Medan Algeriet och Indokina vann sin självständighet i blodiga strider blev 1960-talets franska uttåg ur Afrika söder om Sahara mer odramatiskt. De flesta av Frankrikes afrikanska kolonier gick med på att i utbyte mot militärt och ekonomiskt stöd behålla starka band till den forna kolonialmakten. Så föddes det system som kallats Françafrique, en politik skött av obskyra nätverk i Elyséepalatset, där franskvänliga afrikanska ledare, ofta brutala och korrumperade diktatorer, hållits om ryggen av franska regeringar, ibland med hjälp av franska soldater. I gengäld har Frankrike fått internationellt politiskt stöd, fördelaktiga villkor för franska storföretag och säker tillgång till strategiskt viktiga råvaror som olja och uran. Med i bilden finns också en ström av svarta pengar från afrikanska vänner som bidrag till franska politikers kampanjfinansiering. I sin valkampanj 2007 lovade Nicolas Sarkozy att sätta stopp för detta system. Nu skulle det bli slut med franskt stöd till diktatorer och korrupta ledare i Afrika. Bistånd skulle villkoras med krav på gott styrelseskick. Jean-Marie Bockel blev Sarkozys minister med ansvar för Frankrikes relationer med Afrika. I januari 2008 förklarade han karskt i en intervju i Le Monde: ”Françafrique ligger på dödsbädden. Jag vill skriva ut dess dödsattest.” Av 100 miljarder euro årligen i bistånd till Afrika försvinner 30 miljarder genom ineffektiv förvaltning eller försnillas av rovgiriga ledare, menade han. Bara ett par månader efter intervjun fick dock Bockel sparken – efter klagomål från Gabons president Omar Bongo. Sarkozys kursomläggning blev på sin höjd halvhjärtad. Trots vissa tecken på en förändrad attityd, som försöken att normalisera relationerna med Rwanda, förblev mycket sig likt i den franska Afrikapolitiken under Sarkozy. Tonvikten fortsatte att ligga på strategiska ekonomiska intressen, och varje Sarkozybesök i Afrika följdes av ett veritabelt regn av ”århundradets kontrakt”. Frankrike fortsatte också att ge militärt stöd till vänligt sinnade regimer, som Tchads president Idress Déby som fick franskt stöd att bekämpa rebeller. Och i april 2011 spelade franska soldater en avgörande roll då Laurent Gbagbo, förloraren i Elfenbenskustens presidentval 2010, till sist lyftes bort från sin post och valsegraren Alassane Ouattaras trupper tillsammans med FN-styrkor gick till angrepp mot presidentpalatset i Abidjan. Här agerade dock Frankrike på direkt uppmaning av FN:s generalsekreterare och med en färsk resolution från säkerhetsrådet i ryggen. Insatsen i Elfenbenskusten gjordes för att hjälpa en folkvald president till makten, och kan därför ses som ett uttryck för den nya Afrikapolitik som Sarkozy utlovat. Samtidigt var det uppenbart att Paris gjorde sitt bästa för att mörka de franska truppernas insats. I Elfenbenskustens mångåriga interna konflikter har Gbagbo profilerat sig som motståndare till den gamla kolonialmaktens fortsatta inflytande medan Ouattara framstått som mer franskvänlig. Risken var uppenbar att den franska insatsen skulle framstå som ännu ett exempel på att Frankrike i Françafriques anda väljer vilka som ska sitta vid makten i landets forna kolonier.

Under Nicolas Sarkozys år som president skedde några hel- och halvhjärtade omorienteringar av fransk utrikespolitik. Här följer två exempel på sådana. Den arabiska våren Med Tunisiens jasminrevolution i januari 2011 inleddes den våg av folkresningar och protester mot arabvärldens auktoritära regimer som kom att kallas den arabiska våren. Det var en utveckling som tog alla på sängen, inte minst Frankrike och EU. I åratal hade EU, med Frankrike och andra Medelhavsländer som drivande kraft, tagit hjälp av nordafrikanska regimer för att stoppa migrationsströmmarna över Medelhavet och hålla nere islamistisk terrorism. Så viktigt var detta för européerna att de blundade för demokratiska brister i regimerna på andra sidan havet och fördjupade samarbetet även när åtaganden om demokratiska reformer inte uppfylldes. Och trots att Nicolas Sarkozy hade lovat en ny fransk utrikespolitik med en större betoning på mänskliga rättigheter fortsatte han på den gamla linjen. Hans debut som Nordafrikapolitiker var spektakulär: i karaktäristisk stil kastade han sig i juli 2007 med hull och hår in i slutfasen av EU:s förhandlingar om frigivningen av den grupp bulgariska sjuksköterskor som fängslats i Libyen och sände dåvarande frun Cécilia som personlig emissarie till huvudstaden Tripoli. Direkt efter frigivningen, som blev en PR-triumf för Sarkozy, reste han till Tripoli för att skörda frukterna av de förbättrade relationerna med Libyen genom att underteckna fransk–libyska avtal om bland annat energi och migration och bana väg för franska affärsintressen. Några månader senare kom Libyens ledare Muammar al-Khadaffi till Paris och slog upp sitt tält i Elyséepalatsets trädgård. Det angav tonen för den fortsatta franska politiken i Medelhavsområdet. Ingen i Paris reagerade på de tunisiska protestaktioner som inleddes i december 2010. Den nytillsatta utrikesministern Michèle Alliot-Marie solsemestrade med sin sambo i Tunisien mitt under protesterna och lånade ett privatplan av en affärsman med band till diktatorn Zayn al-Abidin Ben Ali. Medan regimen i det forna franska protektoratet försökte slå ner protesterna med brutala metoder nöjde sig Paris med vaga maningar till ”lugn”. Alliot-Marie väckte uppseende med ett förslag om att bistå tunisisk polis med fransk expertis på demonstrationskontroll. Först när den tunisiske diktatorn väl tvingats avgå stödde Frankrike kraven på demokrati i Tunisien. Ben Alis flygplan, som enligt rapporter var på väg till Paris, tvingades vända i luften för att söka fristad på annat håll.Alliot-Marie tvingades lämna sin post och i samma veva började den franske presidenten omprofilera sig som det nystartade libyska upprorets främste supporter. Frankrike blev först med att erkänna det libyska övergångsrådet som landets legitima företrädare. I Bryssel pläderade Sarkozy för sanktioner och flygförbud och sade att han, tillsammans med Storbritanniens premiärminister David Cameron, var redo för riktade militära anfall mot mål i Libyen. Franska plan blev sedan de första att fälla bomber över landet. Det går att se flera skäl till denna spektakulära helomvändning. Mycket handlade givetvis om att återställa Frankrikes politiska anseende i denna viktiga region. När Sarkozy i september 2011 hyllades som en hjälte i den befriade staden Benghazi gav jublet återklang över hela arabvärlden. Det handlade också om att manifestera Frankrikes förmåga att agera som en ledande världsmakt i ett läge där USA valde baksätesrollen. Om Sarkozy dessutom kunde plocka popularitetspoäng inför det kommande presidentvalet var det heller inte ovälkommet. Inte heller kunde man bortse från ett till synes genuint personligt engagemang, understött av filosofen och författaren Bernard-Henri Lévy som ringde in direktrapporter från det belägrade Benghazi till Elyséepalatset. Libyenaktionen passade ledarstilen hos den Sarkozy som alltid hade gjort sig bäst vid dramatiska insatser i akuta krislägen. Françafrique Medan Algeriet och Indokina vann sin självständighet i blodiga strider blev 1960-talets franska uttåg ur Afrika söder om Sahara mer odramatiskt. De flesta av Frankrikes afrikanska kolonier gick med på att i utbyte mot militärt och ekonomiskt stöd behålla starka band till den forna kolonialmakten. Så föddes det system som kallats Françafrique, en politik skött av obskyra nätverk i Elyséepalatset, där franskvänliga afrikanska ledare, ofta brutala och korrumperade diktatorer, hållits om ryggen av franska regeringar, ibland med hjälp av franska soldater. I gengäld har Frankrike fått internationellt politiskt stöd, fördelaktiga villkor för franska storföretag och säker tillgång till strategiskt viktiga råvaror som olja och uran. Med i bilden finns också en ström av svarta pengar från afrikanska vänner som bidrag till franska politikers kampanjfinansiering. I sin valkampanj 2007 lovade Nicolas Sarkozy att sätta stopp för detta system. Nu skulle det bli slut med franskt stöd till diktatorer och korrupta ledare i Afrika. Bistånd skulle villkoras med krav på gott styrelseskick. Jean-Marie Bockel blev Sarkozys minister med ansvar för Frankrikes relationer med Afrika. I januari 2008 förklarade han karskt i en intervju i Le Monde: ”Françafrique ligger på dödsbädden. Jag vill skriva ut dess dödsattest.” Av 100 miljarder euro årligen i bistånd till Afrika försvinner 30 miljarder genom ineffektiv förvaltning eller försnillas av rovgiriga ledare, menade han. Bara ett par månader efter intervjun fick dock Bockel sparken – efter klagomål från Gabons president Omar Bongo. Sarkozys kursomläggning blev på sin höjd halvhjärtad. Trots vissa tecken på en förändrad attityd, som försöken att normalisera relationerna med Rwanda, förblev mycket sig likt i den franska Afrikapolitiken under Sarkozy. Tonvikten fortsatte att ligga på strategiska ekonomiska intressen, och varje Sarkozybesök i Afrika följdes av ett veritabelt regn av ”århundradets kontrakt”. Frankrike fortsatte också att ge militärt stöd till vänligt sinnade regimer, som Tchads president Idress Déby som fick franskt stöd att bekämpa rebeller. Och i april 2011 spelade franska soldater en avgörande roll då Laurent Gbagbo, förloraren i Elfenbenskustens presidentval 2010, till sist lyftes bort från sin post och valsegraren Alassane Ouattaras trupper tillsammans med FN-styrkor gick till angrepp mot presidentpalatset i Abidjan. Här agerade dock Frankrike på direkt uppmaning av FN:s generalsekreterare och med en färsk resolution från säkerhetsrådet i ryggen. Insatsen i Elfenbenskusten gjordes för att hjälpa en folkvald president till makten, och kan därför ses som ett uttryck för den nya Afrikapolitik som Sarkozy utlovat. Samtidigt var det uppenbart att Paris gjorde sitt bästa för att mörka de franska truppernas insats. I Elfenbenskustens mångåriga interna konflikter har Gbagbo profilerat sig som motståndare till den gamla kolonialmaktens fortsatta inflytande medan Ouattara framstått som mer franskvänlig. Risken var uppenbar att den franska insatsen skulle framstå som ännu ett exempel på att Frankrike i Françafriques anda väljer vilka som ska sitta vid makten i landets forna kolonier.

Som de flesta omvälvande skeden började det hela i liten skala. En inflytelserik epidemiolog, Archie Cochrane, började på 1970-talet argumentera för betydelsen av att använda bästa möjliga kunskapsunderlag inom sjukvården. En självklarhet kan man tycka, av både etiska och ekonomiska skäl, men ändock något som inte är helt enkelt att säkerställa. Det är inte lätt att hitta och kritiskt värdera alla relevanta publikationer i den omfattande vetenskapliga litteraturen inför valet av preparat eller åtgärd. En konsekvens av detta är att det har kunnat ta åratal innan effektivare eller billigare metoder kommit till allmän användning (t.ex. tog det 13 år innan rekommendationen att ge blodproppslösande behandling efter akut hjärtinfarkt slog igenom) samt att olämpliga metoder har kunnat dröja sig kvar länge efter det att de dömts ut i kliniska provningar (t.ex. rekommenderades sängläge veckovis efter hjärtinfarkt, trots att nyttan visat sig vara obefintlig). Alltså helt enkelt en långsam kunskapsöverföring från forskningen till praktiken som inneburit förlorade liv och kronor. Detta var bakgrunden till den revolution som Archie Cochrane initierade: den evidensbaserade medicinen. Här skall beslut grundas på ”bästa möjliga kunskapsunderlag”, i första hand på vetenskapliga studier och om sådana saknas på ”beprövad klinisk erfarenhet”. Som ett led i den evidensbaserade medicinen drog en global rörelse i gång i början av 1990-talet, vars kärna fått det något kryptiska namnet ”The Cochrane collaboration”. Dess syfte är att förbättra beslut inom vården genom litteraturöversikter kring interventioner (det vill säga insatser av preparat eller åtgärder). Översikterna skall dessutom vara ”systematiska”, vilket innebär en smal, väldefinierad praktisk fråga samt ett strikt tillvägagångssätt vid litteratursökning, värdering och sammanställning. Detta till skillnad från traditionella litteraturöversikter som ofta är bredare, svåra att upprepa och starkt färgade av författarens åsikter. De systematiska litteraturöversikterna stärks dessutom av en statistisk metod, metaanalys, som kvantitativt väger samman resultat från olika studier av samma fenomen. Sammanfattningsvis är denna förbättrade kunskapshantering och kunskapsförmedling en förutsättning för evidensbaserad medicin. Innan vi lämnar medicinens värld finns det två aspekter värda att nämna eftersom de har stor betydelse inom naturvården, nämligen ”evidensgrad” och ”publikationsskevhet”. Det krävs inte mycket eftertanke för att inse att vissa studier (t.ex. kliniska försök där behandlingen slumpats ut på patienter) har ett högre bevisvärde (evidensgrad) än andra (t.ex. fallstudier av enstaka patienter), något som måste beaktas när kunskapsläget sammanfattas. Vad som också måste beaktas är att en del studier kanske inte publicerats, främst de som inte visade någon effekt, vilket ger en skevhet i rapporteringen. Behovet av kunskapsöverföring från tillämpad forskning till praktiken är ju ett generellt problem, och inte begränsat till medicinens värld. Följaktligen har en hel flora av liknande rörelser startat. Sociologi, undervisning och kriminologi är några ämnen där antalet systematiska översikter snabbt växer. Exempelvis kan man hitta översikter av huruvida stora skolor är bättre än små (vilket varierade beroende på vad man mätte), eller av den brottsförebyggande effekten av övervakningskameror (vilka hade positiv om än svag effekt). Hur framgångsrika dessa relativt nya rörelser kommer att vara beror på flera saker. Främst är ju volymen forskning inom området viktig – det måste ju finnas något att sammanfatta – men också publiceringstradition, i vilken utsträckning forskningen är kvantitativ (och därmed lätt att sammanfatta med hjälp av metaanalys), de tilltänkta användarnas intresse samt de samhälleliga resurser som berörs. Är det så att det som görs på fältet vad gäller praktisk naturvård är väl beprövade åtgärder med bevisade positiva effekter? Nej, det verkar i några fall vara så att de skötselåtgärder som är praxis inte har önskade effekter. Ett exempel som fick stor medial uppmärksamhet rörde åtgärder för att gynna lax och annan fisk i vattendrag, åtgärder som kostat stora summor genom åren och vars effekt visade sig vara svag. Kan då det medicinska konceptet med framgång överföras till praktisk naturvård? Gapet mellan ”aktuellt kunskapsläge” och praktiken finns förvisso här liksom inom medicinen. Men är det inte så att naturvård är så komplext och så platsbundet att det saknas en gemensam, bred kunskapsbas? Visst finns det skillnader. En är att naturvårdsbiologi huvudsakligen är ägnat åt att beskriva problem och att relativt lite forskning handlar om interventioner, alltså effekten av åtgärder (t.ex. återskapande av habitat eller populationer, minskade mänskliga störningar, eliminering av invasiva arter, effekten av lagstiftning, ekonomiska styrmedel, landskapsplanering). I den vetenskapliga litteraturen finns det helt enkelt relativt lite att sammanfatta. En annan försvårande faktor är det faktum att konkurrensen om utrymmet på tidskrifternas dyrbara sidor hela tiden ökar. Till exempel refuserar tidskriften Biological Conservation fyra av fem inskickade manus. Design, genomförande, statistisk utvärdering och presentation måste vara näst intill oantastliga. Kraven blir allt strängare på viss omfattning av data (t.ex. försök upprepade på flera platser och över flera år) samt på att resultatet skall vara tydligt (statistiskt signifikant) och av globalt intresse. Å ena sidan innebär detta att de studier som publiceras inom praktisk naturvård har mycket högt bevisvärde, men å andra sidan är det en väldig massa studier som inte hittar in i den primärvetenskapliga litteraturen. Ytterligare en skillnad gentemot medicin rör vad vi kan kalla kunskapsbasen. Visst finns i den vetenskapliga litteraturen exempel på praktisk naturvård. Ur vår egen verksamhet kan vi nämna följande tre exempel. Röjningar för att gynna dårgräsfjärilens värdväxt gjordes i Östergötland och utfallet, som följdes upp i orörda kontroller och i röjda områden, visade sig positivt. Holkar med konstgjord mulm för att gynna vedlevande skalbaggar visade sig fungera förvånansvärt bra. Vi har också jämfört olika skötselmetoder för att sköta ängsmarker i ett långtidsförsök. Men finns naturvårdskunskap bara i den vetenskapliga litteraturen? Nej, kunskap finns ju också hos enskilda individer och baseras på deras personliga erfarenheter. Men sådan kunskap har – i ett större perspektiv – mindre värde eftersom den inte är dokumenterad och därmed inte heller möjlig för andra att ta till sig och kritiskt granska. I ett ämne som praktisk naturvård, där mycket sker genom ”trial-anderror”, så förblir mycket av kunskaperna odokumenterade. Detta är något som försvårar det gemensamma kunskapsbygget och införandet av evidensbaserad naturvård. Denna kan inte bara bygga på primärvetenskap, utan måste rimligen också bygga på väldokumenterade fallstudier. Trots dessa svårigheter att överföra den evidensbaserade medicinens metoder är det uppenbart att stora vinster finns för naturvården om åtgärder byggde på bästa tänkbara kunskapsläge. Evidensbaserad naturvård, en rörelse som kan spåras ungefär tio år tillbaka i tiden, börjar nu få fotfäste.

Som de flesta omvälvande skeden började det hela i liten skala. En inflytelserik epidemiolog, Archie Cochrane, började på 1970-talet argumentera för betydelsen av att använda bästa möjliga kunskapsunderlag inom sjukvården. En självklarhet kan man tycka, av både etiska och ekonomiska skäl, men ändock något som inte är helt enkelt att säkerställa. Det är inte lätt att hitta och kritiskt värdera alla relevanta publikationer i den omfattande vetenskapliga litteraturen inför valet av preparat eller åtgärd. En konsekvens av detta är att det har kunnat ta åratal innan effektivare eller billigare metoder kommit till allmän användning (t.ex. tog det 13 år innan rekommendationen att ge blodproppslösande behandling efter akut hjärtinfarkt slog igenom) samt att olämpliga metoder har kunnat dröja sig kvar länge efter det att de dömts ut i kliniska provningar (t.ex. rekommenderades sängläge veckovis efter hjärtinfarkt, trots att nyttan visat sig vara obefintlig). Alltså helt enkelt en långsam kunskapsöverföring från forskningen till praktiken som inneburit förlorade liv och kronor. Detta var bakgrunden till den revolution som Archie Cochrane initierade: den evidensbaserade medicinen. Här skall beslut grundas på ”bästa möjliga kunskapsunderlag”, i första hand på vetenskapliga studier och om sådana saknas på ”beprövad klinisk erfarenhet”. Som ett led i den evidensbaserade medicinen drog en global rörelse i gång i början av 1990-talet, vars kärna fått det något kryptiska namnet ”The Cochrane collaboration”. Dess syfte är att förbättra beslut inom vården genom litteraturöversikter kring interventioner (det vill säga insatser av preparat eller åtgärder). Översikterna skall dessutom vara ”systematiska”, vilket innebär en smal, väldefinierad praktisk fråga samt ett strikt tillvägagångssätt vid litteratursökning, värdering och sammanställning. Detta till skillnad från traditionella litteraturöversikter som ofta är bredare, svåra att upprepa och starkt färgade av författarens åsikter. De systematiska litteraturöversikterna stärks dessutom av en statistisk metod, metaanalys, som kvantitativt väger samman resultat från olika studier av samma fenomen. Sammanfattningsvis är denna förbättrade kunskapshantering och kunskapsförmedling en förutsättning för evidensbaserad medicin. Innan vi lämnar medicinens värld finns det två aspekter värda att nämna eftersom de har stor betydelse inom naturvården, nämligen ”evidensgrad” och ”publikationsskevhet”. Det krävs inte mycket eftertanke för att inse att vissa studier (t.ex. kliniska försök där behandlingen slumpats ut på patienter) har ett högre bevisvärde (evidensgrad) än andra (t.ex. fallstudier av enstaka patienter), något som måste beaktas när kunskapsläget sammanfattas. Vad som också måste beaktas är att en del studier kanske inte publicerats, främst de som inte visade någon effekt, vilket ger en skevhet i rapporteringen. Behovet av kunskapsöverföring från tillämpad forskning till praktiken är ju ett generellt problem, och inte begränsat till medicinens värld. Följaktligen har en hel flora av liknande rörelser startat. Sociologi, undervisning och kriminologi är några ämnen där antalet systematiska översikter snabbt växer. Exempelvis kan man hitta översikter av huruvida stora skolor är bättre än små (vilket varierade beroende på vad man mätte), eller av den brottsförebyggande effekten av övervakningskameror (vilka hade positiv om än svag effekt). Hur framgångsrika dessa relativt nya rörelser kommer att vara beror på flera saker. Främst är ju volymen forskning inom området viktig – det måste ju finnas något att sammanfatta – men också publiceringstradition, i vilken utsträckning forskningen är kvantitativ (och därmed lätt att sammanfatta med hjälp av metaanalys), de tilltänkta användarnas intresse samt de samhälleliga resurser som berörs. Är det så att det som görs på fältet vad gäller praktisk naturvård är väl beprövade åtgärder med bevisade positiva effekter? Nej, det verkar i några fall vara så att de skötselåtgärder som är praxis inte har önskade effekter. Ett exempel som fick stor medial uppmärksamhet rörde åtgärder för att gynna lax och annan fisk i vattendrag, åtgärder som kostat stora summor genom åren och vars effekt visade sig vara svag. Kan då det medicinska konceptet med framgång överföras till praktisk naturvård? Gapet mellan ”aktuellt kunskapsläge” och praktiken finns förvisso här liksom inom medicinen. Men är det inte så att naturvård är så komplext och så platsbundet att det saknas en gemensam, bred kunskapsbas? Visst finns det skillnader. En är att naturvårdsbiologi huvudsakligen är ägnat åt att beskriva problem och att relativt lite forskning handlar om interventioner, alltså effekten av åtgärder (t.ex. återskapande av habitat eller populationer, minskade mänskliga störningar, eliminering av invasiva arter, effekten av lagstiftning, ekonomiska styrmedel, landskapsplanering). I den vetenskapliga litteraturen finns det helt enkelt relativt lite att sammanfatta. En annan försvårande faktor är det faktum att konkurrensen om utrymmet på tidskrifternas dyrbara sidor hela tiden ökar. Till exempel refuserar tidskriften Biological Conservation fyra av fem inskickade manus. Design, genomförande, statistisk utvärdering och presentation måste vara näst intill oantastliga. Kraven blir allt strängare på viss omfattning av data (t.ex. försök upprepade på flera platser och över flera år) samt på att resultatet skall vara tydligt (statistiskt signifikant) och av globalt intresse. Å ena sidan innebär detta att de studier som publiceras inom praktisk naturvård har mycket högt bevisvärde, men å andra sidan är det en väldig massa studier som inte hittar in i den primärvetenskapliga litteraturen. Ytterligare en skillnad gentemot medicin rör vad vi kan kalla kunskapsbasen. Visst finns i den vetenskapliga litteraturen exempel på praktisk naturvård. Ur vår egen verksamhet kan vi nämna följande tre exempel. Röjningar för att gynna dårgräsfjärilens värdväxt gjordes i Östergötland och utfallet, som följdes upp i orörda kontroller och i röjda områden, visade sig positivt. Holkar med konstgjord mulm för att gynna vedlevande skalbaggar visade sig fungera förvånansvärt bra. Vi har också jämfört olika skötselmetoder för att sköta ängsmarker i ett långtidsförsök. Men finns naturvårdskunskap bara i den vetenskapliga litteraturen? Nej, kunskap finns ju också hos enskilda individer och baseras på deras personliga erfarenheter. Men sådan kunskap har – i ett större perspektiv – mindre värde eftersom den inte är dokumenterad och därmed inte heller möjlig för andra att ta till sig och kritiskt granska. I ett ämne som praktisk naturvård, där mycket sker genom ”trial-anderror”, så förblir mycket av kunskaperna odokumenterade. Detta är något som försvårar det gemensamma kunskapsbygget och införandet av evidensbaserad naturvård. Denna kan inte bara bygga på primärvetenskap, utan måste rimligen också bygga på väldokumenterade fallstudier. Trots dessa svårigheter att överföra den evidensbaserade medicinens metoder är det uppenbart att stora vinster finns för naturvården om åtgärder byggde på bästa tänkbara kunskapsläge. Evidensbaserad naturvård, en rörelse som kan spåras ungefär tio år tillbaka i tiden, börjar nu få fotfäste.

Education is key to increased economic equality. To get workers’ paychecks up, they have to possess better skills, yet many societies are not doing enough to improve schools and teachers and bolster job training. Enhancing access to good education isn’t just a matter of more money, however, but also how we spend that money. In a recent report, the Organization for Economic Cooperation and Development (OECD) recommended boosting investment in the early years of education, like preschool, since that improves a child’s academic performance over his or her entire career.

Some scientists believe that one day technology will make it possible to achieve immortality by uploading our neural connections into robots’ bodies; others believe this is impossible. Regardless, legitimate philosophers are engaged in a debate over how such an eventuality would change our humanity. Their dialogue is important because even if the final goal falls short, human augmentation and improvements may raise similar issues.

About 2,500 years ago, something changed the way humans think. Within the span of two centuries, in three separate regions of Eurasia, spiritual movements emerged that would give rise to the world’s major moral religions, those preaching some combination of compassion, humility and asceticism. Scholars often attribute the rise of these moral religions – Buddhism, Judaism, Islam, Hinduism and Christianity included – to population growth, seeing morality as a necessary social stabilizer in increasingly large and volatile human communities. Yet findings from a recent study published in Current Biology point to a different factor: rising affluence. The authors investigated variables relating to political complexity and living standards. Affluence emerged as a major force in the rise of moral religion – in particular, access to energy. Across cultures, moral religions abruptly emerged when members of a population could reliably source 20,000 calories of energy a day, including food (for humans and livestock), fuel and raw materials. “This number appears to correspond with a certain peace of mind,” says lead author Nicolas Baumard, a research scientist at École Normale Supérieure in Paris. “Having a roof over your head, not feeling like the world is full of predators and enemies, knowing that you’ll have enough to eat tomorrow.” As Baumard points out, psychology research shows that affluence appears to influence our motivations and reward circuitry away from short-term gain to also considering the benefits of longterm strategy. In other words, with a steady energy supply, we had more time to cooperate, cultivate skills and consider consequences. Affluence also allowed more time for existential pondering: maybe we have some greater moral responsibility; perhaps life has a purpose. Baumard acknowledges that moral and ascetic qualities probably existed in humans before the major religions emphasized them. Other experts believe that the paper may not consider these inherent qualities seriously enough. Barbara King, an anthropologist at the college of William & Mary, argues that the study exaggerates the sharp transition to the moral belief systems. She suggests that a more gradual transition may have taken place – one that was perhaps nudged over the line by a reliable calorie count. “Anthropologists and psychologists have found deep roots of compassion and morality in other primates,” King explains. “I don’t see any reason to assume that cosmological morality and compassion were not important to earlier hunter-gatherer groups.” Bernard J. Crespi, an evolutionary biologist at Simon Fraser University in British Columbia, also cautions against Baumard’s claim: “The main idea in the article is fascinating, but the causal link between increasing affluence and religion remains to be established. Our work actually suggests that the authors might have their causality reversed – that religion itself drives increases in affluence via its effects on increased cooperation.” Still, Baumard’s findings point to a strong association between affluence and the emergence of moral religion, specifically. Plenty of ancient societies cooperated and had religious beliefs – the Maya, Sumerians and Egyptians among them. For the most part, however, none of these societies’ belief systems emphasized morality, or material and visceral restraint. And according to Baumard, members of these societies never had access to more than 15,000 calories a day. Whether cause or effect, morality, it seems, takes energy.

About 2,500 years ago, something changed the way humans think. Within the span of two centuries, in three separate regions of Eurasia, spiritual movements emerged that would give rise to the world’s major moral religions, those preaching some combination of compassion, humility and asceticism. Scholars often attribute the rise of these moral religions – Buddhism, Judaism, Islam, Hinduism and Christianity included – to population growth, seeing morality as a necessary social stabilizer in increasingly large and volatile human communities. Yet findings from a recent study published in Current Biology point to a different factor: rising affluence. The authors investigated variables relating to political complexity and living standards. Affluence emerged as a major force in the rise of moral religion – in particular, access to energy. Across cultures, moral religions abruptly emerged when members of a population could reliably source 20,000 calories of energy a day, including food (for humans and livestock), fuel and raw materials. “This number appears to correspond with a certain peace of mind,” says lead author Nicolas Baumard, a research scientist at École Normale Supérieure in Paris. “Having a roof over your head, not feeling like the world is full of predators and enemies, knowing that you’ll have enough to eat tomorrow.” As Baumard points out, psychology research shows that affluence appears to influence our motivations and reward circuitry away from short-term gain to also considering the benefits of longterm strategy. In other words, with a steady energy supply, we had more time to cooperate, cultivate skills and consider consequences. Affluence also allowed more time for existential pondering: maybe we have some greater moral responsibility; perhaps life has a purpose. Baumard acknowledges that moral and ascetic qualities probably existed in humans before the major religions emphasized them. Other experts believe that the paper may not consider these inherent qualities seriously enough. Barbara King, an anthropologist at the college of William & Mary, argues that the study exaggerates the sharp transition to the moral belief systems. She suggests that a more gradual transition may have taken place – one that was perhaps nudged over the line by a reliable calorie count. “Anthropologists and psychologists have found deep roots of compassion and morality in other primates,” King explains. “I don’t see any reason to assume that cosmological morality and compassion were not important to earlier hunter-gatherer groups.” Bernard J. Crespi, an evolutionary biologist at Simon Fraser University in British Columbia, also cautions against Baumard’s claim: “The main idea in the article is fascinating, but the causal link between increasing affluence and religion remains to be established. Our work actually suggests that the authors might have their causality reversed – that religion itself drives increases in affluence via its effects on increased cooperation.” Still, Baumard’s findings point to a strong association between affluence and the emergence of moral religion, specifically. Plenty of ancient societies cooperated and had religious beliefs – the Maya, Sumerians and Egyptians among them. For the most part, however, none of these societies’ belief systems emphasized morality, or material and visceral restraint. And according to Baumard, members of these societies never had access to more than 15,000 calories a day. Whether cause or effect, morality, it seems, takes energy.

About 2,500 years ago, something changed the way humans think. Within the span of two centuries, in three separate regions of Eurasia, spiritual movements emerged that would give rise to the world’s major moral religions, those preaching some combination of compassion, humility and asceticism. Scholars often attribute the rise of these moral religions – Buddhism, Judaism, Islam, Hinduism and Christianity included – to population growth, seeing morality as a necessary social stabilizer in increasingly large and volatile human communities. Yet findings from a recent study published in Current Biology point to a different factor: rising affluence. The authors investigated variables relating to political complexity and living standards. Affluence emerged as a major force in the rise of moral religion – in particular, access to energy. Across cultures, moral religions abruptly emerged when members of a population could reliably source 20,000 calories of energy a day, including food (for humans and livestock), fuel and raw materials. “This number appears to correspond with a certain peace of mind,” says lead author Nicolas Baumard, a research scientist at École Normale Supérieure in Paris. “Having a roof over your head, not feeling like the world is full of predators and enemies, knowing that you’ll have enough to eat tomorrow.” As Baumard points out, psychology research shows that affluence appears to influence our motivations and reward circuitry away from short-term gain to also considering the benefits of longterm strategy. In other words, with a steady energy supply, we had more time to cooperate, cultivate skills and consider consequences. Affluence also allowed more time for existential pondering: maybe we have some greater moral responsibility; perhaps life has a purpose. Baumard acknowledges that moral and ascetic qualities probably existed in humans before the major religions emphasized them. Other experts believe that the paper may not consider these inherent qualities seriously enough. Barbara King, an anthropologist at the college of William & Mary, argues that the study exaggerates the sharp transition to the moral belief systems. She suggests that a more gradual transition may have taken place – one that was perhaps nudged over the line by a reliable calorie count. “Anthropologists and psychologists have found deep roots of compassion and morality in other primates,” King explains. “I don’t see any reason to assume that cosmological morality and compassion were not important to earlier hunter-gatherer groups.” Bernard J. Crespi, an evolutionary biologist at Simon Fraser University in British Columbia, also cautions against Baumard’s claim: “The main idea in the article is fascinating, but the causal link between increasing affluence and religion remains to be established. Our work actually suggests that the authors might have their causality reversed – that religion itself drives increases in affluence via its effects on increased cooperation.” Still, Baumard’s findings point to a strong association between affluence and the emergence of moral religion, specifically. Plenty of ancient societies cooperated and had religious beliefs – the Maya, Sumerians and Egyptians among them. For the most part, however, none of these societies’ belief systems emphasized morality, or material and visceral restraint. And according to Baumard, members of these societies never had access to more than 15,000 calories a day. Whether cause or effect, morality, it seems, takes energy.

About 2,500 years ago, something changed the way humans think. Within the span of two centuries, in three separate regions of Eurasia, spiritual movements emerged that would give rise to the world’s major moral religions, those preaching some combination of compassion, humility and asceticism. Scholars often attribute the rise of these moral religions – Buddhism, Judaism, Islam, Hinduism and Christianity included – to population growth, seeing morality as a necessary social stabilizer in increasingly large and volatile human communities. Yet findings from a recent study published in Current Biology point to a different factor: rising affluence. The authors investigated variables relating to political complexity and living standards. Affluence emerged as a major force in the rise of moral religion – in particular, access to energy. Across cultures, moral religions abruptly emerged when members of a population could reliably source 20,000 calories of energy a day, including food (for humans and livestock), fuel and raw materials. “This number appears to correspond with a certain peace of mind,” says lead author Nicolas Baumard, a research scientist at École Normale Supérieure in Paris. “Having a roof over your head, not feeling like the world is full of predators and enemies, knowing that you’ll have enough to eat tomorrow.” As Baumard points out, psychology research shows that affluence appears to influence our motivations and reward circuitry away from short-term gain to also considering the benefits of longterm strategy. In other words, with a steady energy supply, we had more time to cooperate, cultivate skills and consider consequences. Affluence also allowed more time for existential pondering: maybe we have some greater moral responsibility; perhaps life has a purpose. Baumard acknowledges that moral and ascetic qualities probably existed in humans before the major religions emphasized them. Other experts believe that the paper may not consider these inherent qualities seriously enough. Barbara King, an anthropologist at the college of William & Mary, argues that the study exaggerates the sharp transition to the moral belief systems. She suggests that a more gradual transition may have taken place – one that was perhaps nudged over the line by a reliable calorie count. “Anthropologists and psychologists have found deep roots of compassion and morality in other primates,” King explains. “I don’t see any reason to assume that cosmological morality and compassion were not important to earlier hunter-gatherer groups.” Bernard J. Crespi, an evolutionary biologist at Simon Fraser University in British Columbia, also cautions against Baumard’s claim: “The main idea in the article is fascinating, but the causal link between increasing affluence and religion remains to be established. Our work actually suggests that the authors might have their causality reversed – that religion itself drives increases in affluence via its effects on increased cooperation.” Still, Baumard’s findings point to a strong association between affluence and the emergence of moral religion, specifically. Plenty of ancient societies cooperated and had religious beliefs – the Maya, Sumerians and Egyptians among them. For the most part, however, none of these societies’ belief systems emphasized morality, or material and visceral restraint. And according to Baumard, members of these societies never had access to more than 15,000 calories a day. Whether cause or effect, morality, it seems, takes energy.

People with autism are often unable to judge when a face conveys emotions such as happiness or sadness, and many researchers take this as evidence that autism involves serious deficits in processing social information. Yet the voice, too, can provide emotional cues, and several recent studies indicate that when listening to voices, people with autism can actually recognize feelings and other traits of humanness as well as – or even better than – neurotypical people do. The studies suggest that at least for some subgroups of autistic people in certain situations, deficits in identifying emotions could be confined primarily to vision. ‘This is great news from a treatment perspective,’ says researcher Kevin Pelphrey at George Washington University. ‘It is much easier to help someone overcome an inability to read emotion from faces than it would be to treat a fundamental lack of understanding of emotion from all modalities.’

Once again, as a thousand years ago, China leads the world in many ways. For example, they are global leaders in genetic engineering, the Chinese government directing billions of dollars towards research into modifying genes of crops, animals and even humans. China also leads the world in mobile banking, spending on luxury goods, high-speed rail, car manufacture, foreign trade, the export of machinery and electronic products – and in the size of its art market. It has the planet’s largest number of broadband subscribers, and is ahead in both solar and wind industry, as well as in the use of methanol as an alternative fuel. It also leads the world in the growth of millionaires – and in poverty reduction.

Glaxo Smith Kline made restless legs syndrome – a disorder characterized in part by the urge to move one’s legs at night – a household term in 2003, when it ran a vigorous awareness campaign for the disorder. The pharmaceutical company began by issuing press releases about presentations given at the 2003 annual meeting for the American Academy of Neurology, a professional society representing neurologists and neuroscientists. Two months later it distributed another press release, for a company-funded, as yet unpublished study, entitled “New survey reveals common yet under-recognized disorder – restless legs syndrome – is keeping Americans awake at night.” The press releases led to a slew of media coverage of the disorder; according to an analysis in 2006, one fifth of all articles written about it referred readers to the nonprofit Restless Legs Syndrome Foundation for more information, an organization that is heavily subsidized by Glaxo Smith Kline.